Mäskningen lockar iallafall till sig fisk.
Jag provade att både fiska nära kanten där jag såg mest bubblor och även en bit ut.
Mot skymningen började det rycka i ena spöet och larmet gav ifrån sig det ljud man vill höra.
Tyvärr hade inte kroken fått ett riktigt grepp om fisken då den lossnade,man kände sig besegrad och något besviken.
Men det kommer fler dagar och nya tag.Får jag bara tag i en säng så blir jag en uteliggare i fria luften,kommer då att lägga några nattpass vid vattnet.
Jag försökte hålla dom långt borta,de irriterande och kärlekskranka ankorna.
Jag försökte hålla dom långt borta,de irriterande och kärlekskranka ankorna.
Dom har en fantastisk förmåga att plaska omkring just där man ska fiska så fort man vänder ryggen till .
Jag önskar man var utrustad med en bössa vid dessa tillfällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar